LÄNGTA, LÄNGTA

MUSIK & TEXT: Kjell Westö

Jag ser dig på Espen efter så många år

i hörnet där vi kysstes, det är löjligt men det känns som igår

Du möter min blick och frågar mig hur jag mår, och när du ler

ser jag alla rynkorna i dina ögonvrår

Och i ditt leende finns samma sorg som i mitt, jag vet att du ser

att också jag har slitits ner

Spring, spring, spring, spring, från ditt eget liv

Fly, fly, fly, fly, stjäla mera tid

Jaga, jaga, jaga efter allt som smakar liv

Längta, längta, längta

Vi står kvar länge, människorna strömmar förbi

när minuterna går, vaknar mitt minne till liv

Jag ser precis hur en gång för länge sen, jag blir besatt av dej

och du blir också lite förälskad i mej

Och i ditt leende syns du tänker samma sak, att bara vi som vissnat

vet hur underbar och kort vår blomning var

Tala, tala, tala, längtans brustna språk

Leta, leta, leta, så länge som du får

Bromsa, bromsa, bromsa, ge oss nya år

Jag har rest överallt säger jag, men aldrig kommit fram

vad har jag förlorat, det undrar jag nu ibland

Du nuddar vid min axel, säger: låt oss ta ett glas, det finns en krog

där vi kan gömma oss ett litet tag

Sen går vi genom parken, gul är höstens färg men vi får minnas

sommarnätterna och deras vita ljus och märg

gul, gul, gul, gul, sån är minnets färg

Längta, längta, längta

leta, leta, leta så länge som du får

söka, söka, söka, ge oss nya år

Spring, spring, spring, spring, från ditt eget liv

längta, längta, längta, så länge som du kan

längta, längta, längta, så länge som du kan

---

Om "Längta, längta"

Jag hade melodin och ackordföljden i säkert ett år innan texten kom till. (Det

är så varje gång jag skriver låtar. Lite ironiskt att en typ som skriver romaner som kan bli 500 sidor långa har så svårt att skriva sångtexter.)

Så kom hösten 2021 och Åbo bokmässa en helg i oktober. Vi hade spelning med partybandet Nyrok Dolls på en nattklubb på fredagskvällen, alla mina mässuppträdanden som författare var på söndag. Jag hade alltså en ledig lördag. Mitt hotellrum vette mot Aura å, och åstrandens lövträd brann i gult och rött. Där kom sedan hela texten under ett par eftermiddagstimmar.

Några av mina vänner har undrat över outrot. En frågade vad det alls gör i låten, en annan sa att det låter som att paret från fordomdags återupplivar kärleken, det vill säga går hem till någondera och har skoj. Outrot bygger på ett gitarriff som jag haft i huvudet i mer än 30 år, sedan jag spelade i den helsingforsiska Viirus-teaterns husband i början av 1990-talet. Jag tyckte riffets ”highlands”-stämning passade in här.